I handen höll jag den nytvättade kökshandduken. Tyvärr hade inte fläcken gått bort. Tråkigt, tänkte jag och ska precis lägga undan den för sin sista uppgift, putstrasa till bilen. Då ser jag lappen. Den är nästan osynlig, 0,5x0,5 cm, om ens det. Kökshandduken är lagad…Jag är inte den första som har haft denna klenod i min ägo, även min mormor har haft den. Någon gång har denna kökshandduk gått sönder och någon gång har hon lagat den. För så gjorde man, man slängde inte bara och köpte nytt. Den lilla, lilla lappen får mig att tänka till. För det första kan jag absolut inte slänga handduken. Den är inte redo för att bli biltrasa. Den ska användas igen och igen och igen, för vad gör väl en liten fläck? Funktionen är ju fortfarande den samma.
Det andra som slår mig är hur långt ner jag har sjunkit i vårt konsumtionssamhälle. Oftast känns det lättare att köpa nytt istället för att laga. Det är ju definitivt billigare. Är jag riktigt duktig så sopsorterar jag ordentligt det jag slänger. När blixtlåset går sönder på barnens jacka så åker hela jackan i sopan. Jag vet inte ens hur man syr i ett blixtlås men tror absolut att jag faktiskt skulle klara det om jag verkligen försökte.
Jag tänker lära mig något av denna kökshandduk. Nästa gång något går sönder som faktiskt går att laga ska jag verkligen försöka göra det, fast det kanske till och med är billigare att köpa nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar